Det finns 17 arter av rovfåglar som häckar i Sverige regelbundet. Trenden är att vi ser fler och fler häckande individer i landet. Så har det inte alltid varit.
Länge betraktades rovfåglar, i likhet med många andra rovdjur, som konkurrenter till människan om bytesdjuren. Därför bedrevs kampanjer för att utrota ”kroknäbbarna”, som de kallades. Denna inställning försvann vid 1900-talets början, men då inleddes en ny svår period för rovfåglarna.
Användningen av olika gifter i jordbruket slog hårt mot rovfåglarna, som befinner sig högt upp i näringskedjan. Detta gör att gifter från bytesdjur ackumuleras i deras kroppar, och användningen av kvicksilver och DDT i jordbruket fick därför ödesdigra konsekvenser. Idag är användningen av gifter inte alls lika utbredd, och de värsta gifterna har försvunnit.
Den vanligaste rovfågeln i Sverige idag är sparvhöken (Accipiter nisus) med 44 000 häckande par. På andra plats kommer ormvråken (Buteo buteo) med ungefär hälften så många par.
Nya hot
Allt är dock inte frid och fröjd. Nya ämnen introduceras ständigt på kemikaliemarknaden, ofta utan att man vet vilka effekter de har på olika livsformer, framför allt inte i kombination med andra ämnen som också kan ha läckt ut i naturen. Så även om vi idag har fler livskraftiga stammar än på länge så kan trenden gå nedåt igen.
Enligt Ekot har forskare hittat höga halter av vissa flamskyddsmedel i pilgrimsfalkar och man har de senaste åren hittat örnungar med missbildad näbb. Man har också konstaterat att havsörnar längs södra Bottensvikens kust får flera uttorkade ägg än på andra platser. Exakt varför vet man inte.
Ett annat betydande hot mot de svenska rovfåglarna är det intensiva skogsbruket. Timmer och pappersmassa är viktiga exportvaror för Sverige, men när skogen avverkas blir det svårare för rovfåglarna att hitta träd som är tillräckligt starka för att de ska kunna bygga bon i dem.